Jag har ångest idag över mitt beslut att sluta amma... Eller rättare sagt så har jag både samvetskval och ambivalens inför det!! När jag nu HAR mjölk... är det rätt av mig att vara så ego? Borde jag fortsätta för min sons skull??

Ossian är nu 10,5 månad...

Men nu tog jag beslutet och sitter här med mjölkstinna bröst och ojjar mig... Ossian blir ledsen och arg för att han inte får... men äter annat som aldrig förr! Det jobbigaste just nu är att jag e så ÖM och när han bökar runt i famnen gör det så ONT!

Slutade i förrgår morse... trdeje dagen idag kan man väl nästan säga...

Första var juh värst för Ossian igår var ganska ok! Förrutom kvällen...

Va ensam med Ossian i går kväll också P kom inte hem förren strax innan 21.

Å i morse så va d skitjobbigt när han vaknade vid halv sex och vägrade vällingen... men till slut förstod vi med gemensamma krafter att d va GRÖT han ville ha... godingen asså... stackars honom... men man blir såå frustrerad!

Nu sover han... han somnade bredvid mig i sängen som står inne i hans rum! UTAN å försöka "boppa"--- så det är nog så att han börjar förstå...? Försöker juh visa honom så mycket n¨rhet och ömhet jag kan.... å han får vatten i flaska... och som sagt massa mer annan mat, men sen tänker man frammåt... berövar jag honom något som han behöver? Kommer det att leda till något speciellt? Är det mitt fel? osv osv...

 

mosteposter

5 mars 2009 11:09

Kära, älskade lillasyster! Så glad jag är att höra att du har tagit ett beslut. Att fatta ett beslut är bättre än att inte fatta ett, oavsett vilket beslut man fattar. Man kan alltid fundera över om beslutet var rätt eller inte, men det vet man oftast inte förrän ganska lång tid efteråt. Det viktigaste är att det känns rätt i hjärtat. Jag kan förstå att det gör ont i dej att vägra Ossian det han allra helst vill ha (tror han). Det är ju första gången han upplever att livet inte går som han vill, eller hur? Första gången han får känna att något tas ifrån honom som han alltid har haft, och frustrationen över detta. Det jag direkt känner att jag kan jämföra med när det gäller mina barn är när vi tog bort nappen. De valde ju båda att sluta amma själva ungefär vid 8 månader, men nappen var jag tvungen att bestämma över. För Sannie var det en stor sorg, särskilt den första natten. Jag kan fortfarande få tårar i ögonen när jag tänker på hur förtvivlad hon var över att ha lämnat napparna till tomten. Hon hade då fyllt fyra år och det var hög tid! Inte bara för egen del, utan för de stackars, stackars napparna som skulle klara sig utan henne. Jag kände mig som en hemsk mamma som orsakade mitt barn sån hjärtesorg. Det tog ungefär tre dagar, sen frågade hon inte efter dem mer. Millie var lite lättare, hon gav ju också sina till tomten två år senare. Däremot märker jag att hon fortfarande saknar dem ibland. Skulle hon hitta någon liggande så åker den in direkt, trots att hon nu är fem fyllda.
Om du skulle fortsatt amma nu, trots att du egentligen känner att du inte vill, finns ju risken att du börjar finna obehag i det och känner dig som en fånge. Det kan verkligen påverka honom till det sämre, tror inte du? Han får all den näring och närhet han behöver, av världens bästa mamma. Oroa dig inte utan förbered dig på ett nytt skede i er relation, en där han inte är en förlängning av dig, utan där ni kan kela och mysa utan att han tuttar på dej. Ni kommer att få så mycket tid över till att umgås tillsammans nu.
Ta ett djupt andetag, känn ro i ditt beslut och att du, fortfarande, vet vad som är bäst för din son och för dig. Älskar er båda massor!

 

Lina

6 mars 2009 07:23

Tycker du fattade helt rätt beslut!

http://absolutlinan.blogg.se

 

ullibul72

8 mars 2009 22:09

Alltså, vilken fin kommentar från Din syster!
Jag blev alldeles tårögd när jag läste den. Vilken kärlek!
Kram Ullis

 

T

16 mars 2009 17:47

Kul o se att pulkan kommer till användning:) Visst gör jag kvalite:P

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Teatar att blogga från mobilen. Helgen har verkligen varit HELG. Igloobygge och massa film från Netflix. I morgon börjar skrivandet igen. Pysslar också med affischer och reklam inför påsk.          En sliten Saluki...   ...

  Jag gillar att blanda nytt och gammalt för att skapa ett personligt intryck. Bilden är i från när vi just flyttat in i somras. Men med enkla medel kan man skapa hemtrivsel ganka snabbt, vilket jag verkligen behövde då. Ett helt neutralt mat...

"Feminismen är längsta revolutionen..."   Vet ni, om alla kunde inse hur viktig vår uppfostran av våra barn är! Ge era döttrar bättre självförtroende än vad ni hade. Låt era söner få en bra bild av sin mamma, låt honom hjälpa till lika mycket som...

  De senaste dagarna har vi varit mer eller mindre insnöade här på "farmen". Såg ni Farmen igår förresten? Vad är det med den där människan Ulrika egentligen? Hon känns inte speciellt vuxen för sin ålder? Jag kan såklart förstå att man blir ledsen...

Någonting fick mig att leta upp min gamla blogg. Från babytiden med min son som nu ska bli sex år snart. Spännande och magiska tider, helt klart. Både ock. Sexårs-åldern är också magisk, på det viset att han upptäcker magin alldeles själv. Jag blev f...