Sitter här å kollar på upplösningen i idol... hoppas Alice åker, men det gör hon nog inte.

6 månaderskille

Vi hade besök också idag

...Ossian har sovit över en timme i sträck nu...ovanligt! På dagen asså;-) Han ligger i sin vagn i köket...gosegossen... snart får vi besök iaf, då kanske han vaknar iaf:-)

...men det får gå som det går... allt som blir gjort e juh bra! E lite löjlig...vågar inte dra igång dammsugarn när Ossian sover...hmm... Men har hunnit ta lite här å där iaf... känns mycket fräschare nu! Inte så dammigt, å så har jag våttorkat i en del tum...toan å köket å så...så det luktar rent!

Får besök mitt i allt också:-) skönt med lite paus...

Hoppas att guuuuben blir glad när han kommer hem! ;-)

Kanske inte räknas som morgon längre förresten?

Har besökt en blogg ett tag... hon är en offentlig person. Hon har haft en kris men är nu på god väg att ta sig upp igen. Hon skriver att hon känner sig så tråkig! Ändå har hon dagar fyllda av aktiviteter, motion, intervjuer, möten med vänner och dessutom runt 5 bloggonlägg om dagen.

VAD ÄR DÅ JAG?? frågar jag mig

Jag tar hand om mitt barn... that's it. Samma aktiviteter varje vecka och inget intressant att skriva om...

Men det tar faktiskt både tid, kraft och energi från en att ta hand om en 6-månaders, försöker jag försvara mig med

Jag trivs i alla fall med lugna dagar, tror inte man ska stressa runt för mycket när man har en liten...eller?

I natt sov Ossian i sin egna säng i sitt egna rum från 20-08.15 Han åt bara EN gång kl 3! Underbaaart.

Nu har vi just kommit hem från rytmiken och promenad på 1,5 timme. Vi har ätit lite. Potatis å pannbiff. Ossian fick sitt mixat. DET va gott... men har fick bara smaka lite... Han åt majspuré och äpple-päronpuré vid fikat på rytmiken, å lite majskrokar.

Fy va det regnar...kattenAgnes vill in...

Ibland undrar jag vad det egentligen krävs av en för att det ska räknas att man levt.

Är det att man ska ha utträttat något viktigt, något som står printat i historieböckerna?

Är det att man ska bli ihågkommen, oavsett anledning?

Är det att man ska leva som om varje minut var ens sista?

Eller är det kanske bara att man ska lära sig av sina misstag, uttvecklas varje dag, se sig själv och andra, arbeta för att bidra till samhället, ta hand om sin kropp och sin själ, ta hand om sin familj och vänner. Kan det egentligen begäras mer? Alla kan juh inte uträtta storverk? Då skulle de inte synas... inte märkas eftersom då vore de normalitet.

Ibland känns mitt liv helt i onödan... jag är ofta lat, ganska omotiverad att "lyckas", ganska rädd för nya saker, älskar trygghet och är ganska nöjd som det är nu. Jag vill bara ha min familj och mina vänner nära men även få vara ensam. Bara leva här och se de små tingen. Förhoppningsvis hitta ett jobb där jag kan trivas lite längre, där jag känner mig mer behövd och kanske lite mer säker. Få använda mina kreativa sidor då och då. Få leva ut mitt rätta jag så ofta som möjligt. Få se min son växa upp och se honom lycklig.

Inte har jag ens krav på flera barn, det verkar som om andra retar sig lite på det.

Att känna kärlek är det bästa jag vet. Båda till andra... men självklart och att få känna hur andra älskar mig.

Ossian följer normalkurvan... Han väger 7,74 och är 67,5 lång

Ont i hela kroppen har jag,,, stackars mej

PÖSS

Nu har jag juh lyckats ganska bra med den där listan...eller va tycker ni? Fast det e juh en jobbig punlt kvar...DAMMSUGA...suck... å så kom jag på att vi inte har nårra dammsugarpåsar... så jag måste åka å handla...suck... ibland e det jobbigt att bo på landet.